När känslorna ligger utanpå

Jag är, och har alltid varit, en person där känslorna ligger utan på. När jag är glad, ledsen eller sårad så syns inte bara det, utan det känns också. Skulle någon ta tag i mig vid rätt tillfället så skulle man lätt förstå hur jag känner, för jag visar det. Tydligt. Jag har aldrig försökt dölja hur jag känner, vilket många gånger har gjort att många uppfattar mig som en drama queen, vilket inte riktigt är vad jag skulle kalla mig själv.
För mig är det svårt att prata om känslor, därför visar jag det istället. Många gånger på fel sätt.

Tex. Jag är svartsjuk av mig, mycket pågrund utav hur jag blivit sårad i tidigare förhållanden, och detta har lett till att Jimmy fått stå ut med både det ena och det andra. Jag har kallat honom de mest hemska ord och varit riktigt elak, när jag egentligen bara har varit så förbannat svartsjuk och tvivlat på mig själv. När vi sen blir sams igen får jag grymt dåligt samvete och även detta är en sak som märks, ofta genom att jag kniper igen och inte säger ett ljud. Detta leder i sin tur till att Jimmy blir irriterad på mig och det hela blir en ond cirkel som är svår att bryta.

Jag är ingen lätt person att leva med, så Jimmy och min familj ska ha stor eloge som står ut med mig i mina mörkaste stunder, ni är bäst.

Nu ska jag sova, för imorgon drar vardagen igång igen, och det gäller att ligga på topp. Ha det!!