365 Dagar

Först nu, för 0.1 sekund sedan, slog det mig att jag har allt kvar. Jag har inte förlorat någonting alls. Livet ligger framför mina fötter, det är en ännu oskriven bok, med sidor som väntar på att fyllas med ord om allt som livet har planerat för mig.

    Jag är sexton år. S E X T O N år. Okej att jag gav bort fem månader av mitt liv till någon som inte förtjänade det, men i det stora hela så kommer dom fem månaderna inte vara någon big deal. Inte för fem öre. Jag är nu i efterhand glad att det blev just bara fem månader, för det var en precis lagom tid. Jag vann mer på det än vad jag förlorade. För hallå tjena, jag kommer gå så mycket starkare ur detta, innan jag vet ordet av så är jag rena rama superwoman, och det är inte dåligt de heller.

   Robin har lärt mig en massa saker faktiskt, framförallt har han lärt mig att livet kan ta "slut" (ja, jag sätter det inom parantes, för livet tog ju inte slut, det kändes ju bara så samma dag som han stack) på två röda och att jag är värd någon som (med risk för att låta egoistisk) sätter mig i första rum och kämpar för att vinna mitt hjärta. För aldrig mer kommer jag låta någon krossa mig igen, jag kan mycket bättre än så.