365 Dagar

Han lägger sin arm runt min midja, drar mig närmare hans kropp. Dom kalla händerna nuddar min rygg och jag ryser till. Jag faller för honom. Om och om och om igen faller jag för honom. Hans leende, hans ögon, hela jäkla han. Sen frågar han om vi inte kan stanna här, och jag undrar vad han menar. Ja, kan vi inte stanna det här ögonblicket, just här? Och jo, klart vi kan. Klart vi ska. Han kysser mig länge, och då slår det mig att den här killen är värd att kämpas för.