Att stå ensam kvar

Jag har, sålänge jag kan minnas, varit en tjej med mycket skinn på näsan.
Jag har sagt vad jag tycker, stått upp för mig själv och mitt eget värde.

Detta är något jag också har tvingats ta mycket skit för. Jag har många gånger fått stå ensam kvar för att jag har valt att inte låta någon trycka ner mig, jag har blivit smutskastad bakom ryggen för att jag inte bara kan stå och se på när någon har blivit illa behandlad eller när någon har agerat orättvist i en situation.

Det har genom årens gång tagit hårt på mig, jag klandrar ofta mig själv för att det blir som det blir, jag behandlar ofta mig själv illa istället för att låta någon annan göra det.

Men som tur är så har jag har också växt som person längst vägen. Jag har lärt mig hur jag ska tackla en situation för att inte gå som förlorare ur striden & jag har alltid haft mamma och pappa som en hejjarklack vid sidan av vägen. Det är dem som har fått mig att bli den starka person jag är idag. För stark är något jag är, utan att låta egoistisk eller alldeles för självsäker. Det är inte något jag valt att vara utan något jag tvingats att bli.

Ibland går musten ur även mig och jag vill inget hellre än att sluta stå upp för mig själv, enbart för att slippa alla följder. Som idag. Jag har tappat kämparglöden och vill för stunden ge över rollen som Amalia till någon annan, och det kommer tillåta mig själv att göra, men imorgon är jag back on track igen.

Det är hemskt att det ska va så, att man ska behöva stå ensam kvar för att få möjligheten att kunna skydda sig själv. Men tyvärr så får det vara så, tills jordens befolkning slutar vara så konflikträdd.

#1 - - Malou Andersson :

Fortsätt så, grymt starkt av dig 💪

Svar: ❤️
amaliajansson.blogg.se