365 Dagar

Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Om att han inte gillar kanelbullar och om att frost inte alls är en så bra film som alla säger. Klockan har precis paserat midnatt och stjärnorna fyller upp himlen. Vi hinner med att se både en räv, en katt och flera miljoner rådjur. Men omvärlden är inte så viktig just nu. Jag fokuserar bara på allt han berättar och på hur fin han är. Jag skulle kunna sitta här och lyssna i flera timmar. Efter en stund kommer jag på mig själv med att le. Inget påklistrat leende utan ett leende rakt ifrån hjärtat. För första gången på flera veckor ler jag, och då inser jag att allt är bra igen.