Bestämma sig för att inte ge dig fler tårar

Jag går med snabba steg ur klassrummet, bort mot skåpet. På två sekunder har jag plockat med mig alla mina saker och stängt skolans dörrar bakom mig. Ute skiner skolen och höstlöven färgar marken orange. Det är fredag och egnetligen är det flera timmar kvar tills jag kan ta helg, men just nu är det inget jag bryr mig om.
 
Jag går ner längst den långa backen och hör hur en bil kommer närmare. Jag vänder huvudet i ren reflex för att se vem det kan vara, och möter ett välkänt ansikte med blicken. I bilen sitter du, och när du ser mig lägger du foten hårdare på gasen och två sekunder senare har du kört förbi mig och försvunnit ur synhåll.
Jag tar upp mina hörlurar ur fickan och slår sen på låten som spelades första gången jag träffade dig. Såfort musiken når mina öron hugger det till i hjärtat.
 
So here you go, you finally
get a song about you
on the radio.
Are you happy now that
you broke me down? 
 
Now i curse the day 
that i met you, I hope
you know this song is 
about you.
 
Jag blundar vid refrängerna och när låten tonar ut å det ända jag kan höra är bilarna som åker förbi, så släpper något kallt och hårt i bröstet och jag börjar gråta. Panikochskakgråter i exakt femton sekunder, så att mascaran blir mörk under ögonen. Och så tänker jag på dig, på oss. på allt som inte blev. Och när femton sekunder har gått tar jag upp en vante ur väskan, torkar bort mascaran under ögonen, andas djupt tre gånger och sen den dagen har jag inte gett dig en ända till tår.