Två månader senare

När jag var liten drömde jag om att en dag bli upplockad av en prins ridandes på en vit häst. Vi skulle gifta oss och leva lyckliga i alla våra dagar i hans slott. Varför jag drömde om detta var nog för att jag ofta spenderade mina dagar tittandes på Askungen.

Åren gick och jag insåg ganska snart att min dröm skulle förbli just en dröm. Sånt man ser på film sker sällan i verkligheten. Det var iallafall vad jag intalade mig själv. Tills nu.

I mitten av oktober, när mitt hjärta var krossat och jag var vilse i mitt egna liv, kom han som senare skulle bli räddningen och livsglädjen i mitt liv. Han hade visserligen ingen vit häst eller var en helt riktig prins, men en vit bil och ett hjärta gjort av guld, de hade han. 

Han fångade upp mig när jag var vilse och lyckades på bara några dagar krama ihop mitt trasiga hjärta och leda mig på rätt väg igen. Han tog emot mig med öppna armar och höll mig nära, nära när hjärnan inte längre orkade tänka.

Just nu, två månader senare, ligger han med armarna runt min kropp och rycker till med jämna mellanrum i sömnen. Han är det finaste mina ögon sett och det värdefullaste jag hållt i mina händer. Han har visat mig vad äkta kärlek verkligen är och det jag känner för honom går inte att beskrivas med ord. Det är en kärlek så enorm, och att varje dag få den kärleken besvarad, det är mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Han är mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. 

Han har gett mig något mer att kämpa för, och jag skulle gå genom eld för den killen. Han har visat mig att killar inte alls bara är skräp (förlåt Penny) och att det alltid kommer något gott ur allt ont

Han är min värld, och utan honom är jag inte hel. Jimmy, jag älskar dig.